När jag började sjunga var jag fyra år gammal. Mina föräldrar satte mig i kyrkokör och jag älskade det. Några år senare sjöng jag i flickkör i min hemstad och på den vägen gick det.
Efter tre (!) år på Vadstena folkhögskolas musiklinje fick jag en plats på Bachelorprogrammet (sv: kandidat) på sång på Det Konglige Musikkonservatorium i Köpenhamn. Där börjar jag den 30 augusti. Det ska bli spännande, men är väldigt nervöst.
Denna sommaren (2010) gick jag på en 6-dagars masterclass med Laura Sarti, professor i sång från Guildhall i London. Vi fattade tycke för varandra - jag för hennes sätt att undervisa och hon för min röst - och hon hjälpte mig förstå vad andning innebär. Jag fick en massa bra tips på repertoar och dessutom satt min nya sångpedagog Åsa i publiken. Laura och Åsa pratade och jag har en känsla av att Åsa fick ta del av Lauras plan: att jag ska ta så många masterclasses som möjligt för henne innan hon dör (damen är 86, så jag förstår hennes taktik).
Under hela sommaren har jag lyssnat så mycket jag kan på klassisk musik. Hela juni, när jag jobbade, lyssnade jag på opera, operett, sångerskor, sångare, instrumentala verk... Efter masterclassen dubblade jag insatsen och lyssnar nu enbart på klassisk musik (utom under städning, då gäller Lady Gaga eller möjligtvis Jesus Christ Superstar).
Jag övar piano som en galning också. Det måste man. Jag komponerar också, men just nu går det segt. Jag håller på att ansluta mig till STIM, så att min musik blir skyddad.
Kort sagt: om man har Ritorna Vincitor! ur Aida som ringsignal (med Biggan, vem annars?), sjunger klassiskt, lyssnar på klassiskt och tycker att operauppsättningar är bland det roligaste som finns att se på scen, är man inte klassisk musik-nörd då?
Fast än så länge känner jag inte igen olika sångare på rösten. Men snart. Mycket snart...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar